Färgcirkeln – An introduction

In English

En “palett” är de färger som en akvarellmålare har till sitt förfogande. Det finns lika många paletter som det finns akvarellmålare. Vissa vill ha ett stort antal färger för att slippa blanda, andra vill begränsa sin palett av olika anledningar. Innan vi börjar prata om färger och färgval skall vi ta upp lite elementär färglära.

Elementär färglära

Det vita ljusets spektrum ser ut så här:

Om man tar detta spektra och böjer ihop det till en ring och jämnar ut förhållandet mellan de olika färgerna får man en färgcirkel. Det är en teoretisk konstruktion, men den fungerar faktiskt.

Ljusa och mörka färger

Man ser olika utförande av färgcirkeln, själv föredrar jag att ha gult överst eftersom det är den ljusaste färgen. (I själva verket är gult inte ljusare än t.ex. violett men våra ögon är känsliga i det området, därför upplever vi den färgen som ljusast.)

Varma och kalla färger

Det kan vara värt att notera att det vi upplever som en varm eller kall färg är endast en upplevd skillnad, Det finns ingen vetenskaplig, mätbara skillnad mellan varmt och kallt vad gäller färger, bara en upplevd sådan. Vi har accepterat att den varmaste är rödorange och att den kallaste är blågrön. Så är det bara,

Primärfärger

När man blandar två eller flera färger blir resultatet alltid mörkare än ursprungsfärgerna. Primärfärger kallar man de tre färger utifrån vilka man kan blanda till alla andra färger, de markeras i denna färgcirkel med en heldragen linje. De tre primärfärgerna är: 

• Gul (kallgul, eller citrongul som en konstnär skulle säga.)
• Röd (kallröd, eller rödviolett, alltså inte en “vanlig” röd.)
• Blå (kallblå, lite åt det gröna hållet.)

Komplementfärger

Två färger som står mitt emot varandra i färgcirkeln kallas komplementfärger. De skall, när de blandas med varandra, ge en grå (eller svart) färg som resultat. Om du t.ex. blandar blått och orange skall resultatet bli grått. Detta i teorin, i verkligheten är det svårt att hitta två färger som verkligen är “mitt emot varandra” i färgcirkel.

Sekundärfärger

Vi struntar i dem… eller hur. Vi struntar också i de sk. tertiärfärgerna.

Svart och vitt

Eftersom man får mörkare färg när två eller flera färger blandas i det subtraktiva färgsystemet blir resultatet att i färgcirkelns centrum har vi ingen färg, d.v.s svart. Vitt brukar illustreras i cirkelns perifera del, d.v.s utanför cirkeln. 

När färgcirkeln visas på det här sättet talar man hellre om en färgkropp. I detta system kan man placera in de olika färgerna i vår palett.

Denna illustration beskriver de färger som är möjliga att uppnå med blandningar av de tre primärfärgerna. Innanför triangeln visas de möjliga färgblandningar som dessa tre färger ger.

Man kan se att t.ex. de orange färgblandningarna är tydligt oklara medan de gröna och violetta färgerna som dessa primärfärger ger, är mera acceptabla. Detta beror på att ögats känslighet i de olika områdena, 

Ögat är särskilt känsligt i den gula delen av spektrumet, vi har förmågan att se små förändringar i blandningen medan i det violetta resp.gröna området, i vilket ögat är betydligt mindre känsligt märker vi inte att en färgblandning är oklar