Vatten och akvarellpapper
Har du hört talas om ett akvarellpappers ytlimning? Inte! Då skall du läsa detta.
Alla papper är limmade i pappersmassan, annars hade inte papperet hållit ihop. En del papper har endast lite lim andra är hårt limmade, beroende på användningsområde för pappret. Alla bra akvarellpapper är dessutom limmade på ytan, det är en kostsam process och därför är det endast de dyra papperna som har denna ytlimning,
Limningen förhindrar att akvarellpigmentet når pappersfibrerna, Färgen fastnar i limmet som i sin tur fäster på pappret, det är denna limyta som möjliggör tillverkning av ett poröst och sugande akvarellpapper, eftersom pappret är limmat på ytan behövs inte lika mycket lim i pappersmassan, vilket möjliggör ett mera sugande papper.
Ett enkelt akvarellpapper som saknar denna ytlimning måste limmas mycket hårdare i pappersmassan för att förhindra att akvarellfärgen sugs in som på ett läskpapper. Ett sådant papper är svårt att måla på, en del av dem känns som att måla på plast.
Men även om ytlimningen är helt avgörande för ett bra akvarellpapper så medför den ett problem. Den MÅSTE behandlas innan man målar på den, annars förlorar målningen djup och intensitet i färgerna, Eftersom ingen verkar vara medveten om detta är det ett problem.
Limmet på papperet yta är inte jämnt fördelat, det är fullt av små luftbubblor och andra ojämnheter, dessa tar man bort genom att pensla pappret med vatten. Från vänster till höger, uppifrån och ner, kanske även diagonalt. På det sättet fördelas limmet jämnt över pappret och det blir mycket bättre att måla på.
Om du vill måla vått i vått är det bara att köra igång, om du vill måla på torrt papper måste du vänta några timmar.
Här är skillnaden
Båda exemplen är målade med ftaloblått, den till vänster är på Arches papper, till höger är det Saunders Waterford. Den undre delen av papperna är behandlat med vatten medan den övre delen är helt obehandlad. Resultatet är djupare färg på den behandlade ytan och man slipper vitprickigheten som du kan se i detaljbilden.