Järnblå (eller preussiskt blå)
October 22, 2020
In EnglishJärnblå eller preussiskt blå är en mycket gammalt syntetiskt pigment, det uppfanns 1704 ,av en slump, av Heinrich Diesbach som var verksam Berlin som låg i dåtida Preussen, därför kallas färgen ofta för preussiskt blått eller berlinerblått. Senare flyttade Diesbach till Paris där han startade en större produktion av pigmentet, därav namnet Pariserblått som färgen ibland kalls för, särskilt i oljefärg. Inom tryckeribranschen är namnet Milriblått vanlig.
Många andra namn förekommer också, särskilt som färgtillverkarna snabbt upptäckte att Järnblått var ett färgämne som lämpade sig mycket bra för att manipulera på olika sätt, t.ex. genom utspädning kunde pigmentet framstå som helt olika färger vilket också gav uppkomst till en hel del andra namn. Antwerpen blå är ett sådant exempel, färgämnet järnblått och en tillsats av Aluminiumoxid (eller Bariumsulfat, Zinkoxid ) skapar en blekare variant, ofta med sämre hållbarhet.
Järnblå är ett färgämne med stor variation, i sin mest koncentrerade form framstår färgen som djupt svarthaltig, nästan varmt rödaktig, medan väl utspädd är färgen kallt grönaktig, ett förhållande som den erfarna målaren kan dra nytta av. Färgtonen varierar rätt så mycket beroende på tillverkare. Även färgens renhet varierar, från gråaktigt blå till intensivt djupblå.
Färgen är inte fullt ljusäkta i fullton, som utspädd bleknar den ännu snabbare. Variationen är stor mellan olika tillverkare, en del tillverkare har rätt så hållbar järnblå medan den blekas snabbare hos andra.
Tyvärr förlorar järnblå mycket intensitet när den torkar. Både i valör och färgton, den blir gråare i torkat tillstånd. Färgen blommar lätt, om du gillar blomningar är färgen en tillgång, om du inte gillar blomningar kanske du skall undvika järnblå som mycket lätt orsakar dessa mönster.
Ur blandningssynpunkt är järnblå en ointressant färg. Den är grönaktig och svarthaltig, vilket försvårar klara färgblandningar. Det går att blanda olika oklara gröna rätt så bra, men för andra färgblandningar finns det bättre alternativ. Järnblå har ett spektrum som är alldeles flackt, utan toppar. Det utmärker en tråkig färg med tveksam potentiell till intressanta färgblandningar. Komplementfärg är en varmröd, t.ex. venetianskt rött De flesta bruna blir grönaktiga tillsammans med järnblå.
Järnblå rekommenderas ofta till nybörjare eftersom den anses vara lätt att använda. Själv använder jag hellre ftaloblå som är bättre ur blandningssynpunkt, men samtidigt är besvärlig på grund av sin intensitet. Båda dessa färger har liknande egenskaper i övrigt.
Information
Färg index namn: PB27
Ljustålighet: Bra till tveksam beroende på tillverkare
Transparens: Ja
Fläckande: Medium
Granulerar: Bara lite
Jättebra artikel om de blå färgerna!
Det är svårt med de blå! Jag använder ultramarin, cobolt och cereluan men känner mig osäker på om jag behöver fler.
Ftaloblått finns i så olika skepnader att det är svårt att välja och vet inte om den behövs.
För länge sen köpte jag en preussisk blå men klarar inte av att använda den. Svår tycker jag. Har du något tips på vad den är bra för annars åker den i soporna alt till återvinningen.
För mig är valet självklart, mina viktigaste blå är Fransk ultramarin, koboltblå och ftaloblå (röd ton). Preussisk blå är rätt så lik ftalo, men lite smutsig, grönaktig och sämre i blandningar. Ftaloblå är mycket intensiv, och besvärlig av den anledningen, å andra sidan varar färgen länge.
Alla dina standard-blå är granulerande, lossnar lätt från pappret och är lite röda (bortsätt från cölin). Kanske är det bra att även ha en fläckande, kall färg som torkar upp slätt? (Jag tycket i så fall att ftaloblå röd ton är bästa valet, ge din preussisk blå till någon behövande konstnär.)