Lampsvart | pbk6, pbk7

In English

Jag vet att det ofta sägs att man inte skall använda svart akvarellfärg. Att färgen till och med skulle vara ”förbjuden”. För mig är detta nonsens, det är klart att man kan använda vilka färger som helst, det finns inga restriktioner vad gäller färgval. Av de svarta akvarellfärger som är tillgängliga, är nog lampsvart den vanligaste. Om en svart färg ingår i en färdig akvarellåda brukar det vara lampsvart.

Lampsvart är en extremt hållbart färg, den är opakt, oftast fläckande och mycket aktiv på ett vått papper. Färgen förlorar mycket valör i torkat tillstånd, jämfört med nymålad, blöt färg.

Namnet kommer från det faktum att pigmentet är samma som man kunde finna på insidan av brännareröret (glasröret som omgärdade gaslågan) på forna tiders gaslampor. På det sättet tillverkades pigmentet redan under förhistorisk tid, fast då med hjälp av oljelampor.

Det finns två pigment som brukar få namnet Lampsvart eller ibland Carbon black (Kimrök på svenska) nämligen PBk6 och PBk7, båda består av Amorft kol, kolatomer som inte är ordnade i ett regelbundet mönster. Båda med mycket likartade egenskaper och tillverkningsmetoder. Varav PBk6 är det vanligaste som pigment för akvarellfärg.

Förutom som självständigt pigment i svart akvarellfärger förkommer lampsvart i massor av olika balande färger. Allt i från gråaktiga som Paynes grått, Neutral tint och Indigo till olika bruna blandfärger som Sepia, Van Dyke brunt eller bränd umbra, samt i mängder av andra blandade färger. Det är också rätt så vanligt att färgen får missvisande namn som Ivory Black (elfenbenssvart) som är en svart färg med helt andra egenskaper. Kolla alltid pigmentet innan du köper akvarellfärg, för lampsvart skall det skall vara pbk6 eller pbk7.

Färgen villighet att röra sig på ett blött papper är en av mest utmärkande egenskaper, den är mycket aktiv vått i vått. Denna egenskap plus att den skapar en alldeles slät yta, utan antydan till kornighet gör den mycket lämplig till vissa användningsområden, främst vått i vått med mycket vatten.

Själv föredrar jag de granulerade svarta färgerna Elfenbenssvart eller Kärnsvart, jag gillar färger som skapar intressanta ytor, men jag använder gärna lampsvart när motivet kräver jämna övergångar vått i vått. Något som båda de tidigare nämnda färgerna har svårighet att skapa.

Att använda svart färg i akvarell är som jag nämnde tidigare kontroversiellt. Varför vet jag inte, alla oljefärgsmålare använder ju svart utan att skämmas, men akvarell är ju så fint att den måste finnas regler: ingen vit och ingen svart, men gärna Paynes grå, Sepia eller Neutral tint som alla består av 95% svart färg.

Själv använder jag gärna svart, för att sänka valören hos andra färger, eller självständigt om svart färg ingår som en koloristisk del i en målning. För mig är svart färg viktig, och lampsvart är användbar när mycket vått i vått kännetecknar ett motiv, dess förmåga att flyta ut jämnt och fint på ett blött papper är anledningen. Vid mera vanligt måleri använder jag istället elfenbenssvart eller kärnsvart.