Från ljust till mörkt
In EnglishI akvarell brukar man tala om två olika principer att planera och genomföra en målning
Bakifrån och framåt
Fungerar precis som det låter, man börjar att måla det som är längst bak i motivet och arbetar sig efterhand framåt. Det är ett sätt att måla som jag ofta använder.
Från ljust till mörkt
Bakifrån och framåt är en princip som oftast fungerar, ljus till mörk fungerar alltid. Ibland går det inte att börja längs bak i ett motiv, men att börja ljust, för att sedan efterhand måla mörkare och mera detaljerat fungerar alltid. Man kan alltså säga, att principen från ljust till mörkt, är en grundläggande princip i akvarellmåleri.
Om du tittar på någon av alla de videos på Youtube som visare olika konstnärer som målar akvarell, kan du lägga märke till att nästan alla målar efter principen: ljusa färger först, därefter lite mörkare och de mörkaste som avslutning.
Målningsarbetet påbörjas med färgläggning av delar av motivet med ljusa färger: När alla ytor som skall målas har fått ett tunt lager färg påbörjas nästa steg, något mörkare färg där det behövs, hela den yta som målades först blir vanligen inte övermålad med mörkare färg, utan delar av tidigare ljusa färger bibehålls. På så sätt bygger man efterhand upp övergångar mellan ljus och skugga. Avslutningsvis målar man detaljer och riktigt mörka partier.
Den här videon visar hur det här sättet att måla kan fungera. Målningen är gjord huvudsakligen med fransk ultramarin, bränd och obränd sienna på Saunders Waterford papper.
Ett annat, rätt så vanligt, sätt att bygga upp en akvarellmålning är att först lägga en grundmålning över hela pappret. Med detta första lager försöker man etablera färgtonen och valören i de olika delarna i en målning. Detta görs oftast på ett blött papper så att inga skarpa linjer skapas. När denna första grund har torkat, målas nästa lager något mörkare än det tidigare. Sedan följer fler lager av färg, efterhand mera detaljerat och mörkare.
Följande är ett exempel på hur detta kan fungera, bilden är från en vingård i Toscana.
1.
På ett blött papper målas ungefärliga färgtoner och valörer som motsvarar de i motivet. Vissa delar av pappret lämnas omålade. Färgerna flyter in i varandra, det är meningen.
2.
Nu har pappret torkat och färgytor som är mera bestämda kan skapas. Fortfarande målas rätt så enkelt utan en massa detaljer och något mörkare än i steget före.
3 Efterhand mörkare och mörkare och fler detaljer.
4.
Målningen avslutas med de mörkaste färgerna och alla detaljer.
Av rent praktiska skäl är det en god idé att börja ljust. Utspädda färger fäster bra på pappret och kan övermålas utan problem. Mörka färger lossnar däremot lätt om de skulle bli övermålade med en ljusare färg. För att slippa att mörka färger blöder ut i övermålningen, lägger man alltid den mörka färgen sist, ovanpå den ljusare färgen, inte tvärtom. Dessutom går det inte i akvarell att måla ljust ovanpå mörk färg.
”Bakifrån och framåt” är ibland i konflikt med ”från ljust till mörkt” – ibland inte. Jag tycker om att skapa formen på ett föremål genom att först måla det som är bakom. Men ibland går det inte av praktiska skäl att följa denna princip helt och hållet. Detta kan hända när den står i konflikt med ”från ljust till mörkt”, i ett sådan fall vinner ”från ljust till mörkt”
