Terre Verte (grönjord) PG23
January 5, 2026
In EnglishDen här texten är omarbetad med nya illustrationer 5 januari 2026.
Grönjord är ett naturligt mineralpigment som traditionellt utvinns ur mineralerna celadonit och glaukonit. Det användes redan i det antika Rom och var då en vardaglig och flitigt förekommande färg. Grönjord har påträffats i fresker i Pompeji, Herculaneum, Stabiae och Rom. Färgen var kemiskt stabil i kalk, och freskotekniken gynnar just stabila jordpigment.
Kritzolina, CC0, via Wikimedia Commons
Rob Lavinsky, iRocks.com – CC-BY-SA-3.0, CC BY-SA 3.0 <https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0>, via Wikimedia Commons
Under medeltiden och renässansen fortsatte grönjord att vara populär. Under den tidiga renässansen var den nästan standard i figurmåleri. Med tiden tappade den dock mark, särskilt under barocken (1600-talet), då den ersattes av olika färgblandningar och senare av syntetiska pigment.
Det klassiska sättet att använda grönjord var inte att måla synligt grönt. I stället användes den ofta i undermålningar för att neutralisera rött och skapa kalla skuggor. Den förekommer särskilt i hudtoner, där den bidrar till lyster och balans.
Grönjord fungerade alltså som ett tonalt verktyg – ett sätt att kontrollera färg snarare än att visa färg. Den användes för att dämpa färgstyrka, bygga skuggor utan svart och skapa en kall motvikt till rött, särskilt i ansikten.
När äldre tiders traditionella målerimetoder – som krävde planering, undermålning och tonal kontroll – gradvis ersattes av ett mer färgstarkt och koloristiskt uttryck, blev grönjord överflödig. Den ersattes inte av andra färger, utan övergavs helt enkelt. När måleriets syn på färg förändrades från tonal struktur till koloristisk effekt, blev grönjordens styrka dess svaghet.
ArchaiOptix, CC BY-SA 4.0 <https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0>, via Wikimedia Commons
I dag är imitationer, som ofta är mer färgstarka än den äkta varan, ganska vanliga, även om genuin grönjord fortfarande finns i färgtillverkarnas sortiment. Färgtonen hos äkta grönjord varierar kraftigt beroende på var mineralet brutits. Den kan vara gulaktigt blek, dovt kallgrön eller till och med blåaktig. Även imitationerna uppvisar liknande variationer i nyans.
I övrigt har grönjord – åtminstone den genuina – liknande egenskaper oavsett ursprung. Den granulerar och fäster endast lätt på underlaget. Färgen är transparent till halvtransparent och orörlig i vatten. Den är alltid mycket blek.
När det gäller namngivning kallas färgen oftast Terre verte eller Green Earth (Grönjord). Ibland tillkommer beteckningar som Yellow Shade eller Bluish. Vissa tillverkare använder även välkända fyndorter i namnet, till exempel Bohemian Green Earth eller Verona Green Earth.
Utöver genuina och imiterade varianter förekommer det ofta grönjord som är blandad med andra, moderna pigment. Vanliga tillsatser är ftalogrön (PG7) eller kromoxidgrön (PG17), vilka båda gör färgen tydligare grön.
Eftersom imitationer och blandpigment är så vanliga är det klokt att kontrollera färgindexnamnet innan köp. Genuin grönjord har indexnamnet PG23. Det är också en bra idé att jämföra flera tillverkare, eftersom grönjord kan se mycket olika ut beroende på var mineralet är hämtat. Färgen är oftast billig och placerad i tillverkarens lägsta eller näst lägsta prisserie.
Information
Färgindexnamn: PG23
Ljustålighet: Utmärkt
Transparens: Transparent till halvtransparent
Fläckande: Nej, inte alls
Granulerar: Ja
Färgton: Blek, gulgrön till blågrön, ibland mer grå
Ottossons verona grönjord är också PG23
Det tänkte jag inte på, det är en liten tillverkare så det är lätt att glömma bort Ottosson. Jag har bara provat några få att deras förger, tycker du att de är bra? Jag skulle kanske testa dem för bloggen. det är ju trevligt att det finns en liten svensk tillverkare av akvarellfärg.
Hej!
Det skulle vara roligt om du testade och kommenterade dem! Jag köpte några färger just för att jag tyckte det var kul med en svensk tillverkare. Eftersom jag är fritidsmålare så förbrukar jag lite färg och har svårt att uttala mig om vad som är bra och dåligt. Den jag använt mest är koboltblått och den tycker jag är som andra märken. Bismuth Vanadat gul tycker jag är behaglig att använda. Jag råkade ut för en tub, lapis lazuli gråblå, där pigmentet och mediet hade särat. Trots det blev jag så förtjust i den att jag använde upp tuben och har skaffat en ny tub. Det är ganska onödigt att ha en grå färg i paletten, men lapis Lazuli gillar jag. Irgazinröd är jag kluven till. Jag gillar färgtonen, mellanröd, varken varm eller kall. Men den är besvärlig. Fläckar allt och alla och kan vara svår att blanda i blandkoppen. Veronan köpte jag inte för jag hade svårt att se nyttan av en så blek färg, men efter din kärleksfulla beskrivning av färgen har jag blivit lite nyfiken.
Som sagt, skriv gärna och kommentera Ottossons färger!