Måla det du ser

In English

”Måla det du ser, inte det du vet” är en grundläggande princip inom avbildande konst. Det betyder inte att det är det enda sättet att närma sig måleri. Pablo Picasso ska ha sagt: ”Jag målar objekt som jag tänker dem, inte som jag ser dem.” Måleri som terapi använder snarare principen: ”Måla inte det du ser, måla det du känner.” Men för konstnären som sysslar med avbildande konst är idén att låta verkligheten dominera över de egna föreställningarna avgörande för framgång.

I filmen The Draughtsman’s Contract (Tecknarens kontrakt) från 1982 förundras Mrs. Herbert över konstnärens skicklighet och frågar:

– How is it you draw so well?
(Hur kommer det sig att ni tecknar så bra?)

Tecknaren svarar:

– I am not intelligent enough to do otherwise.
(Jag är inte intelligent nog att göra något annat.)

Mr Nevilles (konstnärens) poäng är att intelligens, tolkning och föreställningar bara står i vägen för ögat. Om han vore ”intelligent” skulle han börja fundera på vad han ser, hur ett sådant föremål är beskaffat eller varför det finns där, vilket skulle korrumpera hans teckning.

Många som är nya inom avbildande konst är alldeles för intelligenta. I stället för att avbilda det man ser försöker man förstå vad man avbildar och låter sina förutfattade uppfattningar om föremålets egenskaper påverka resultatet.

För många år sedan höll jag en kurs där uppgiften var att måla av ett foto som föreställde en glänta i en tät skog. I gräset i gläntan växte små granplantor. En elev frågade vad det var för något, och jag svarade: granplantor. Hon målade sedan små stiliserade miniatyrgranar, sådana som man kan se i en barnbok.

Det här var ett extremt exempel på en konstnär som målar det hon tror sig veta i stället för det hon ser. I det här fallet bytte hon ut flera små grankvistar mot sin föreställning om hur en gran ser ut.

Ett mycket vanligt misstag är att måla den färg som man tror att ett visst föremål har, utan att ta hänsyn till hur objektet verkligen ser ut. Trädstammar är ett bra exempel. Hos nybörjaren blir de ofta orangebruna – alla träd är ju bruna, det vet ju alla.

Likadant är det med jordfärgen i en plöjd åker. Både åkern och trädet blir i målningarna här nedanför bruna. Så blir det eftersom konstnärerna föreställer sig jord och trädstammar som bruna, trots att de på fotot är svartvioletta respektive svarta.

Det finns aven andra delar av målningarna som har påverkats av konstnärernas föreställning av verkligheten, till exempel hur ett träd ser ut, eller hur stora husen i bakgrunden är och kontrasten mellan ljusa och mörka delar av motivet.

Perspektiv är en annan fallgrop för många. Man låter sin föreställning om hur ett visst perspektiv fungerar styra avbildningen. I exemplet nedan har det gamla skjulet ett tydligt perspektiv på grund av den låga och snäva betraktningsvinkeln. Men mångas föreställning om hur ett sådant perspektiv är beskaffat vinner ofta över verkligheten.

En klassisk teckningsövning är att avbilda ett foto upp och ner. Genom att vända på förlagan tvingas konstnären att se vinklar och proportioner utan att hjärnan ställer till det genom att berätta hur föremålet egentligen är beskaffat.

För många år sedan såg jag en undervisningsvideo med en engelsk konstnär – jag tror att det var David Curtis. I bakgrunden av en gammal lada som han målade fanns ett föremål med obestämda former som inte gick att identifiera. Då sa han: ”Om det ser ut som en krumelur, måla då en krumelur.”

Det citatet har jag använt ofta i mina kurser. Låt inte ditt förstånd förstöra din målning. Försök inte förstå föremålet – måla bara det du ser.