Indigo – NB1

Indigo

Indigo är ett färgämne som utvinns ur fler än 30 olika arter av växten Indigofera, som är flitigt förekommande i stora delar av världen. Det är från de gröna bladen som färgämnet utvinns. Växten har odlats i åtminstone 5000 år, så det är verkligen ett gammalt färgämne. Indigo utgör även basen för Mayablå som jag skrivit om tidigare.

Det var främst för textilfärgning som Indigo odlades, och fortfarande odlas. År 1873 skapade, den tyska invandraren till USA, Levi Strauss, arbetarebyxorna ”jeans” som var blåfärgande med Indigo. Den klassiska engelska blåa polisuniformen var också färgad med indigo.

Växten Indigofera
Pancrat, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons
Indigo
Indigo Pigment
gitane, CC BY 3.0, via Wikimedia Commons

Äkta indigo har med tiden blivit mindre vanlig. Först var det den tyska kemisten Adolf von Baeyer som lyckades att utvinna färgämnet på syntetisk väg, och några år senare, år 1897 patenterade det tyska företaget BASF sin egen syntetiska indigo, en färg som numera säljs under namnet Indantron.

Vad gäller konstnärsfärger så är nästan alla, som går att uppbringa idag, bara en blandning av svart och blå färg, kanske med lite rött också. Äkta indigo är svår att hitta, men den existerar. Det finns flera små tillverkare av genuin Indigo akvarellfärg, som går att hitta med hjälp av Internet. Av större tillverkare har jag endast hittat fyra:

  • Kremer – Indigo NB1
  • Schmincke – Indigofera NB1
  • A Gallo – Indigo NB1
  • Maireriblu – Indigo NB1
Kremer – Indigo NB1

Schmincke – Indigofera NB1
A Gallo – Indigo NB1

Maireriblu – Indigo NB1

Samtliga andra tillverkare av akvarellfärg, som har en färg de kallar ”Indigo” är antingen syntetisk, eller en blandning av svart och lite blått och kanske även en röd färg. Men den här texten handlar om genuin Indigo, så de blandade och syntetiska färgerna behandlas inte här.

Indigos plats i färgcirkeln.

Indigo är en intensivt svarthaltig varmblå färg. Som andra organiska pigment, har den brister vad gäller ljusäkthet. En del tillverkare beskriver färgen som mycket hållbar, medan andra menar att den är mindre ljustålig. Men sanningen är att redan efter ett år av solbelysning, är färgen tydligt blekt. Den syntetiska varianten PB66 (Baeyer, 1870) lider av samma brist på ljusäkthet, medan den andra syntetiska: PB60 (BASF, 1897) är hållbar.

Färgen är halvtransparant till halvopak och rätt så fläckande. Den är inte granulerande, men man kan skönja att den är svagt flockande. Den förlorar inte mycket valör som torkad, men färgtonen blir lite mindre blå. Färgen gillar vatten, den är mycket rörlig i en våt yta.

Genuin indigo är inte lika färgstarkt blå som Indatron eller de flesta blandade varianterna, den är mera gråaktig. Men det är en vacker färg, som om den hade varit mera ljusäkta, jag skulle rekommendera framför alla blandade färger. Men bristen på ljusäkthet gör färgen mera tveksam att använda för målningar som skall hänga på en vägg. Indatron är ett bättre val för den konstnär som bryr sig om sådana saker som hållbarhet.

En svartblå lite täckande färg.
Rätt så fläckande.

Blommar gärna. Viss trådighet

Ingen granulation
Flyter fint i en våt yta.

Vänster nymålad, höger torkad.

Egenskaper

Färg index namn: NB1
Ljustålighet: Inte så bra
Transparens: Halvtransparent, halvopak
Fläckande: Rätt så mycket
Granulerande: Nej

  • En intensiv, gråaktig blå färg.
  • Den kommer att blekna över tid om den exponeras för solljus.
  • Få tillverkare tillhandahåller genuin indigo.
  • Den är halvtäckande och rätt så fläckande.
  • Granulerar inte
  • Villig vått i vått.

You may also like...

0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x