Hahnemühle – Turner

In English

Detta är det andra akvarellpapperet från Hahnemühle som jag nyligen målat på. Det tidigare, som jag skrivit om, är Hahnemühle – The Collection, som har en mjuk limning, medan Turner är extremt mjukt limmat.

Turner tillverkas endast som 300 g kallpressat. Det finns som block i olika storlekar och i ark i storlekarna 33 × 48 cm, 50 × 65 cm och 78 × 106 cm, varav 50 × 65 cm är den vanligaste. Pappret har med andra ord en begränsad utgivning: inget tjockare eller tunnare än 300 g och inga andra ytor än kallpressat.

Prismässigt ligger Turner mycket högt. Arken tillverkas i något mindre storlek än den brukliga och kostar lite mer än andra bra papper. Det högre priset och mindre storleken gör pappret 20–30 % dyrare än Arches eller Saunders Waterford i Sverige och Europa, och upp till 50 % dyrare i USA. Frågan blir då: är det värt merkostnaden?

Hahnemühle lämnar nästan ingen information om pappret på sin hemsida. Den enda texten om pappret är denna:

Detta högkvalitativa akvarellpapper av 100 % bomullslump, tillverkat på rullviramaskin, är naturvitt, syrafritt, ljusäkta och extremt åldersbeständigt. Blocken är limmade och försedda med gasväv för att säkerställa att arken ligger plant när de blir våta. Alla ark har vattenstämpeln ”Rooster” och äkta råkanter på alla fyra sidor. Den släta, lätt oregelbundna ytan är idealisk för professionella konstnärer.

”Turner” lämpar sig för alla våta målningstekniker: akvarell, lavering, gouache, tempera och akryl.

Tråkigt nog är inte Hahnemühle den enda tillverkaren som har knapphändig information om sina produkter. Det är ett ganska vanligt fenomen, även om Hahnemühle hör till de sämre i detta avseende. Det finns ingen information om limningen, men detta har jag kunnat utröna: pappret är lätt internt limmat med ett syntetiskt lim. Det är inte limmat på ytan. Avsaknaden av ytlimning borde egentligen göra pappret lite billigare än konkurrenternas, men så är inte fallet.

Kombinationen av ingen ytlimning och lätt intern limning gör pappret mycket absorberande. Det beter sig mer som ett mycket dyrt läskpapper än som ett traditionellt akvarellpapper. Det gör också ytan extremt känslig. All typ av maskering bör undvikas – den kommer att riva sönder pappersytan när den avlägsnas. Man bör också undvika hårdhänta målningsmetoder och alltför styva penslar.

Hur mjukt ett akvarellpapper är limmat kan testas med vanligt transparent tejp. Fäst en bit tejp på ett akvarellpapper, tryck till lite så tejpen fäster bra. Slit loss tejpen på överför den till ett svart underlag. Ju mera vita pappersfibrer som har följt med tejpen ju mjukare limmat är pappret. Här nedan är några tester med tejp på mjukt limmade papper.

När jag gjorde de vanliga färgproverna, som jag ofta gör vid papperstester, blev testet av förvätning randigt. Penseln jag använde var en enkel syntetpensel från da Vinci. Kan det vara så att pappret tar skada av en vanlig, men styv, syntetpensel? Jag gjorde ett nytt prov med en mjuk mårdhårspensel. Det blev slätt, utan ränder, så kanske bör man undvika helt vanliga syntetpenslar på Turner.

Pappersytan på Turner är vackert oregelbunden. Hade pappret bara varit lite hårdare hade den även framhävt granulerande färger, men vätskan sugs upp så snabbt att sådana mönster inte riktigt hinner etablera sig.

Min första erfarenhet av Turner var när jag fuktspände mitt första ark som förberedelse för en målning. Jag torkade av cirka 1 cm runt pappret med hushållspapper för att tejpen skulle fästa bättre. När jag gjorde det revs pappret upp och lämnade ett spår av papperssmulor efter sig. Det var den första indikationen på papprets mjukhet.

Klisterremsan fastnade inte på någon av de fyra sidorna. Det kan ju hända att jag slarvade när klisterremsan applicerades – men på alla fyra sidor? Samma sak hände på nästa papper. Jag testade även att inte torka av sidorna, ifall pappret absorberade för mycket vätska från klisterremsan, men inte heller det hjälpte.

Sedan dess har jag lärt mig att offra lite mer papper. Låter man remsan täcka mer av pappret minskar risken att den lossnar. Det bör också nämnas att klisterremsan fäster bra på torrt papper; att den vägrar att fastna på vått papper har med papprets egenskaper att göra.

När jag började måla blev jag mycket överraskad över hur mycket pappret suger. All färg absorberas genast och pappret sväller, bucklar sig och skapar en mycket vågig yta. Inget papper jag använt tidigare har svällt och bucklat sig så mycket. Ändå fungerar vått-i-vått hyggligt på Hahnemühle Turner, även om man ibland målar uppför en liten backe – eller nedför.

Lager på lager är dock en av papprets bättre egenskaper. Färgen torkar snabbt och fäster övertygande, så tekniken fungerar mycket bra. Denna egenskap gör det också svårt att lyfta torr färg från pappret.

Vått-i-vått fungerar, men inte lika övertygande. Färgen torkar snabbt och oönskade upptorkningsfläckar kan vara svåra att undvika. Färgerna blir också ganska ljusa och kontrastlösa på Hahnemühle Turner, något som ofta är typiskt för mjukt limmade papper.

Kort sagt: Hahnemühle Turner är ett papper som jag inte kommer att köpa igen när jag väl har gjort slut på paketet jag köpt. Det är nästan omöjligt att fuktspänna, det ger ganska ljusa målningar och lämnar en svag vitprickighet över jämnt målade ytor. Pappret faller dessutom sönder vid maskering eller hårdhänt behandling. Alla dessa, i mitt tycke oattraktiva egenskaper – och till ett mycket högt pris – gör pappret till ett dåligt köp.

Namn: Turner
Tillverkare: Hahnemühle
Tillverkningsmetod: Rullvira (mould-made)
Material: 100 % bomull
Limning: Endast intern (syntetiskt lim)
Yta: Kallpressat
Tjocklek: 300 g/m²
Format: Block i olika storlekar och ark i olika storlekar
Färg: Naturligt vitt
Tillverkarens hemsida:
https://www.hahnemuehle.com/en/artist-papers/watercolour/mould-made-watercolour/p/Product/show/16/353.html