Kan man lita på namnet?
In EnglishFransk ultramarin är väl alltid fransk ultramarin, eller? Hur är det med Aureolin, Viridian och Koboltblå? Dessa klassiska färger är väl alltid samma som etiketten utlovar?
Tyvärr stämmer inte alltid färgens namn med dess innehåll. Tillverkarna av konstnärsfärger tar sig ibland stora friheter när de namnger sina färger.
Om man inte kan lita på färgnamnet kan man åtminstone få den information man behöver från pigmentindexet. Till exempel PB28 – koboltblå – är väl alltid samma färg? Nej, tyvärr går det inte heller att helt förlita sig på indexnamnet.
Färgnamn
När man läser olika färgtillverkares färgkartor stöter man ganska ofta på ordet hue. Ordet betyder egentligen färgton eller nyans, men när det förekommer i ett färgnamn, till exempel Cadmium Red Hue, betyder det i praktiken att färgen är en ersättning för originalet – en förfalskning.
Tillverkarna av akvarellfärger vill naturligtvis ha alla de klassiska färgerna i sitt sortiment. Problemet är att många av dem inte längre finns. De kan ha utgått därför att pigmentet är giftigt, har dålig hållbarhet eller av andra skäl inte längre tillverkas.
Det hindrar dock inte en tillverkare från att kalla en färg för exempelvis Indiskt gul, Vermilion eller Quinacridone Gold. Ingen av dessa ursprungliga färger finns längre, men namnen används flitigt ändå.
Ersättningen blir den färg som råkar likna originalet bäst. Finns det inget pigment med tillräcklig likhet försöker man uppnå resultatet genom att blanda flera pigment. Många tillverkare lägger då till ordet hue för att tala om att färgen liknar originalet men inte är samma. Andra struntar helt enkelt i tillägget och använder originalets namn, trots att innehållet är ett helt annat pigment.
Numera ser man också allt oftare färger med namn som Cadmium-Free Lemon eller Cadmium-Free Red. Men det är inte möjligt att tillverka en kadmiumfärg utan kadmium. En kadmiumfri kadmiumfärg är, hur man än vrider och vänder på det, inte en kadmiumfärg.
Tillverkaren vill gärna rida på kadmiumpigmentens goda rykte och samtidigt signalera att kunden gör ett hälsomedvetet val. Resultatet blir att man tar ett helt annat pigment och ger det ett namn som får det att låta som en modern version av originalet, trots att det i själva verket är en helt annan färg.
Det finns dessutom många färger som “förfalskas” trots att originalpigmentet fortfarande finns att köpa. Det gäller framför allt dyra pigment, som ofta ersätts med billigare alternativ.
Köper du en billig Viridian får du sannolikt bara en ftalogrön. Samma sak gäller ofta Aureolin och Koboltblå. Dyra pigment byts gärna ut mot billiga i enklare färgserier.
Och nej, det är inte bara lågprisfärger som ägnar sig åt detta. Fenomenet förekommer även bland tillverkare som marknadsför sina färger som professionella.
Man måste därför dra slutsatsen att färgnamnet säger förvånansvärt lite om innehållet. Tillverkaren väljer det namn som säljer bäst, inte det som beskriver pigmentet bäst.
Då kan man väl åtminstone luta sig mot pigmentindexet?
Färgindexnamn
En färg med pigmentindex PB29 är ultramarin. Men här börjar problemen igen.
Det finns exempelvis färger som heter French Ultramarine, Ultramarine Green Shade, Green Shade Ultramarine eller bara Ultramarine. Samtliga kan ha pigmentindex PB29.
Den gröna varianten av ultramarin är något mindre röd än den traditionella franska ultramarinen och granulerar dessutom ofta lite mindre. Pigmentindexet är identiskt, men färgerna är ändå inte helt lika.
Fyra olika blå färger, alla tillverkade av den klassiska Koboltblå – PB28.
Det är endast den första som fått namnet Koboltblå. Varianterna heter något annat.
Med modern pigmentframställning kan pigmentets egenskaper påverkas genom bland annat partikelstorlek, kristalltillväxt, kristallstruktur och små variationer i tillverkningsprocessen. Det innebär att två färger med samma pigmentindex kan skilja sig åt både i färgton och i hur de uppträder på papperet.
Alla dessa röda färger är av pigmentet PV19, det klassiska namnet för en färg med det pigmentet är Kinakridonrosa.
Den första färgen har fått namnet Kinakridonrosa. De tre efterföljande färgerna har olika namn som Kinakridonröd eller magneta.
Pigmentindexet talar alltså bara om vilken kemisk pigmenttyp färgen innehåller. Det säger däremot inget om pigmentets partikelstorlek, kristallstruktur, granulering eller exakta färgton.
Som tur är brukar tillverkarna ge dessa varianter olika namn. Därför kan en kallare koboltblå exempelvis säljas som Koboltturkos, trots att båda färgerna bygger på samma pigment.
Summering
Slutsatsen blir att färgnamnet inte går att lita på. Namnet på tuben är ofta mer marknadsföring än information.
Pigmentindexet är betydligt mer användbart eftersom det talar om vilket pigment färgen bygger på. Däremot garanterar det inte att två färger med samma index kommer att se exakt likadana ut eller uppföra sig på samma sätt. Tillverkningen kan ge pigmentet olika egenskaper, och därför använder tillverkarna ofta tillägg som Light, Deep, Green Shade och liknande.
Så strunta i vad tillverkaren kallar färgen – det säger ofta väldigt lite om innehållet. Titta istället på pigmentindexet om du vill veta vad du faktiskt köper. Men kom ihåg att inte ens pigmentindexet berättar hela sanningen.
Färgnamnet är reklam. Pigmentindexet är information. Vill du veta vad du faktiskt köper, läs det senare – inte det förra.
