Hylla misstagen

In English

För många år sedan såg jag ett tv-program med en engelsk akvarellkonstnär. Jag tror att det var Alwyn Crawshaw som visade hur man målar akvarell. Ja, sådana program visades faktiskt på tv förr i tiden!

Han målade ett stilleben med olika frukter. I förgrunden fanns en gul banan och intill den låg några plommon. Först målade han bananen och därefter de svartvioletta plommonen. När han arbetade med plommonen råkade penselspetsen nudda den nymålade bananen, och den mörka violetta färgen flöt in i det gula.

Han hade kunnat försöka rädda målningen. Han hade kunnat suga upp färgen eller torka bort den med hushållspapper, sannolikt med förödande resultat. I stället utbrast han: “Se så vackert färgen sprider sig.”

Sedan fortsatte han att måla som om ingenting hade hänt. Den färdiga målningen blev mycket fin.

De flesta deltagare på mina akvarellkurser skulle i en sådan situation genast försöka rädda bananen från att bli angripen av den nästan svarta färgen. Antagligen hade det resulterat i en död och tråkig färgyta. Räddningsförsök slutar nämligen nästan alltid med ett resultat som är betydligt sämre än det misstag man försöker rätta till.

Blomningar leder ofta till samma reaktion på mina kurser. Eleven försöker genast reparera skadan, särskilt om den uppstår i en himmel eller någon annan jämn yta. Det fungerar nästan aldrig bra. Om färgen fortfarande är våt uppstår en ny blomning utanför den reparerade ytan. Har färgen hunnit torka blir den i stället urtvättad och livlös. Det är oftast bättre att låta blomningen vara – den kan ju faktiskt vara riktigt snygg.

Samma sak gäller krokiga linjer, tokiga färger och andra misstag. Att försöka rätta en sned linje genom att måla en rak ovanpå fungerar sällan. Låt det första penseldraget gälla, även om huset blev snett eller trädgrenen för tjock. En spontant målad, något sned linje är nästan alltid bättre än en linje som har rättats och målats över.

Om du målar ett päron och råkar göra det för rött, grip då inte genast efter en trasa eller en bit hushållspapper för att torka bort färgen. Risken är stor att du dödar den. Ännu värre blir det om päronet redan har hunnit torka delvis. Fläckiga och intetsägande färger blir ofta resultatet av en sådan reparation. Ett päron som är för rött är ändå bättre än ett tråkigt päron.

Inte heller fungerar det särskilt bra att gnugga bort felaktig färg för att ersätta den med en annan. Särskilt granulerande färger mår illa av en sådan behandling. Det som lämnas kvar på pappret blir sällan vackert. Färgerna förlorar både sin lyster och sin transparens när de tvättas bort och målas över.

Akvarell är en oförlåtande teknik. Reparationer av misstag blir sällan lyckade. Däremot kan de misstag som får vara kvar – för sådana gör vi alla – bidra till att göra en akvarell spontan, levande och vacker.

Det är kanske just därför som de ibland blir målningens starkaste partier.

Så nästa gång du målar en sned dörrpost, ger ett äpple fel färg eller låter ett träd flyta ut i himlen därför att du var för otålig för att vänta tills färgen torkat – låt misstaget vara. Målningen blir antagligen bättre än om du försöker rätta till det.