Ultramarin (PB29)

In English

Den ursprungliga ultramarinfärgen framställdes av det blå mineralet lazurit, som utvinns ur bergarten lapis lazuli. Denna halvädelsten har brutits i bergen i norra Afghanistan i mer än 6 000 år. Namnet ultramarin kommer från latinets ultramarinus – “bortom havet” – eftersom stenen transporterades till Europa via långa sjöresor.

Under renässansen var naturlig ultramarin dyrare än guld, vilket gjorde att konstnärer använde färgen mycket sparsamt.

Behovet av ett billigare alternativ var därför stort. Den franska organisationen Société d’Encouragement pour l’Industrie Nationale, vars syfte var att främja landets industri, utlyste en tävling där Europas kemister uppmanades att utveckla ett syntetiskt blått pigment som kunde mäta sig med lapis lazuli. År 1828 lyckades den franske kemisten Jean-Baptiste Guimet lösa uppgiften.

Det nya pigmentet hade i princip samma kemiska struktur och optiska egenskaper som det blå mineralet lazurit, men var ofta något intensivare i färgen. Pigmentet framställdes genom att värma kaolin, natriumkarbonat och svavel i en ugn. För att skilja det från den naturliga varianten fick det namnet Fransk Ultramarin.

Den naturliga varianten säljs idag under namn som Lapis Lazuli eller Genuine Ultramarine, medan namnet Ultramarin numera nästan alltid syftar på den syntetiska varianten.

Fransk ultramarin är mycket ljusäkta, kemiskt stabil och helt giftfri. En nackdel är att pigmentet är känsligt för syror. En droppe vinäger eller citronsaft kan snabbt bleka eller till och med förstöra färgen. Med lite fantasi går denna egenskap faktiskt att utnyttja som en konstnärlig effekt.

Som akvarellpigment ger fransk ultramarin en fantastisk färg – intensivt varmblå, transparent och mycket hållbar. Färgen har utmärkta blandningsegenskaper, är prisvärd och helt ofarlig att använda.

Den fungerar särskilt bra tillsammans med röda pigment och ger vackra violetta nyanser med olika kallröda färger. Tillsammans med orangebruna jordfärger, som bränd sienna eller bränd umbra, bildas mjuka grå toner, och med rätt proportioner går det nästan att blanda fram svart.

Gröna färger som blandas av fransk ultramarin och gula pigment blir däremot ofta mer eller mindre dämpade. Kalla gula färger ger relativt klara gröna nyanser, medan varmare, mer orangegula färger lätt resulterar i grågröna eller olivfärgade toner.

Fransk ultramarin är inte särskilt fläckande men granulerar kraftigt. Både graden av granulering och hur väl färgen fäster på pappret varierar mellan olika tillverkare. Det förekommer också mindre skillnader i kulör mellan fabrikaten.

Idag finns många varianter av ultramarin. Modern pigmentteknik gör det möjligt att påverka både kulör, partikelstorlek och granulering. Dessa färger säljs oftast utan tillägget Fransk och har istället namn som Ultramarine Blue, Ultramarine Green Shade, Ultramarine Light eller Finest Ultramarine.

Den vanligaste av dessa varianter är Ultramarine Blue. Den är något mindre röd än fransk ultramarin, granulerar mindre och upplevs ofta som något ljusare. Skillnaden beror främst på finare malning och variationer i tillverkningsprocessen, även om partikelstorleken spelar den största rollen.

Alla dessa ultramarinfärger bygger på samma pigment, PB29, men har modifierats på olika sätt för att ge en kallare eller varmare färgton, mer eller mindre granulering eller en mjukare och jämnare färg. Vissa varianter är så finmalda att de nästan får en sammetslik känsla och granulerar mycket lite.

En del tillverkare justerar dessutom kulören genom att tillsätta små mängder andra pigment, exempelvis ftaloblått. Ibland används även vitt pigment eller preussiskt blått. Jag rekommenderar att undvika sådana blandade ultramarinfärger.

Fransk ultramarin är en verklig hörnpelare i varje akvarellmålares palett. Enligt mig är det den viktigaste blå akvarellfärgen. Det är en färg jag inte klarar mig utan. Jag uppskattar den kraftiga granuleringen och den djupa, svagt violetta färgtonen, som gör att de flesta jordfärger bildar vackra grå nyanser tillsammans med fransk ultramarin.

Precis som de flesta granulerande pigment är fransk ultramarin mindre benägen att flyta ut över ett vått papper. I övrigt har den nästan alla de egenskaper man kan önska av en akvarellfärg: den är ljusäkta, giftfri, prisvärd och har utmärkta blandningsegenskaper.

Information

Färg index namn: PB29.
Ljustålighet: Utmärkt.
Transparens: Halvtransparent.
Fläckande: Inte alls.
Granulerar: Ja, rätt kraftigt.
Färgton: Något rödaktigt klarblå. finns både varmare och kallare varianter.