Varför är jordfärger så olika?

In English

Bilden här ovan, vinjettbilden till den här texten, föreställer olika färgprover av obränd umbra. Jordfärger skiljer sig ofta radikalt mellan olika tillverkare. Färger med samma namn kan se helt olika ut beroende på vem som har tillverkat dem. Andra färger, till exempel fransk ultramarin eller ftalogrön, kan däremot skilja sig obetydligt mellan olika tillverkare. Så kallade jordfärger uppvisar en betydligt större variation av nyanser.

Naturliga jordfärger är inte så vanliga numera. Sedan mitten av 1900-talet har syntetiska pigment i allt större utsträckning ersatt de traditionella naturliga jordpigmenten. De ursprungliga pigmenten kunde uppvisa stor variation beroende på sitt ursprung.

Låt oss ta umbra som exempel. Historiskt viktiga fyndplatser för umbra var:

• Umbrien, Italien: ofta ganska mörk och manganrik.
• Kastilien, Spanien: kunde variera mycket i ton, från varm till ganska kall.
• Ardennerna (Belgien, Luxemburg och Frankrike): ofta med grå eller lätt grönaktig underton.
• Bayern och andra delar av Tyskland: ofta mer gulbrun eller något rödbrun, och lite renare i tonen.

Färgen umbra kunde alltså variera kraftigt beroende på pigmentets ursprung. Samma variation återfanns även hos andra naturliga jordfärger som ockra, sienna och grönjord.

När färgtillverkarna efterhand övergick till syntetiska pigment uppstod frågan: vilken jordfärg ska man efterlikna? En syntetisk gulockra är antagligen baserad på pigmentet PY42, som är syntetisk gul järnoxid. Men vilken naturlig ockra ska man efterlikna? Ska det vara den dämpade, mjuka ockran från Italien eller den varmt gulorangea från Roussillon i Frankrike? Kanske är den ljusa ockran från Cornwall ett bättre val än den djupare och brunare från Cypern. Det finns så många olika naturliga färger med samma namn, men från olika platser, att valen är många.

Syntetiska jordpigment kan dessutom manipuleras genom kristallform, partikelstorlek och tillsatser. På så sätt kan samma pigment uppvisa helt olika egenskaper och färgtoner beroende på hur det är tillverkat. Det syntetiska järnoxidpigmentet PR101 är ett bra exempel på ett pigment med stor variation. Det kan vara färgämnet i färger som sträcker sig från täckande orangebruna till transparent violettsvarta.

Detta är ett avgörande skäl till att moderna syntetiska jordfärger skiljer sig så mycket åt, även när de har samma namn och ofta samma pigment. Det finns många historiska varianter av de klassiska originalen. En modern bränd sienna kan skilja sig avsevärt beroende på tillverkare. Den kan vara transparent eller mer täckande, färgtonen kan variera från gråaktigt rödbrun till färgstark orangebrun, och den kan granulera eller ge helt släta färgytor.

Med så stor variation hos moderna jordfärger blir det kanske viktigare att välja färg efter färgton och egenskaper snarare än efter namn. En bränd sienna från en tillverkare kan likna en bränd umbra från en annan. En gulockra kan vara mycket lik en obränd sienna från en annan tillverkare. Ofta är det dessutom samma pigment i de olika färgerna.

Nästa gång du ska köpa till exempel bränd sienna kan det vara värt att överväga fler alternativ än de som faktiskt heter just bränd sienna. Det finns en mängd transparenta eller halvtransparenta orangebruna färger att välja mellan. Kanske tilltalar en flockande Transparent Red Oxide eller den granulerande Mummy Bauxite. Olika färger med namnet Marsröd är också ett alternativ, liksom olika rödockror eller den klassiska Pozzuoli-röda. Det finns många färger som kan fungera för samma ändamål som bränd sienna, men som har andra namn. Så är det med alla så kallade jordfärger.

Kanske borde vi överge de traditionella namnen för syntetiska jordfärger och i stället kalla dem mörkbrun, gulbrun eller orangebrun. Namnen kan sedan preciseras med tillägg som kall, varm eller dämpad. Ingen av dem är ju egentligen ockror eller umbror – de har ju inget med jord att göra. I så fall skulle man också direkt veta att en färg med namnet gulockra verkligen är en äkta jordfärg; annars skulle den heta något i stil med klart gulbrun.