Inramning

In English

Det går mode i även vad gäller inramning. Lådor, höga lister med fritt hängande konstverk var inne under 90talet. Under 40 och 50 talet gällde breda neutrala lister med linneväv. Numera verkar trenden vara flera passepartouter i olika färger i alldeles för stora och konstfulla ramar.

Som jag ser det skall en inramning, utöver att skydda konstverket, vara så diskret som möjligt. Hos rammakaren har jag hört saker som: Den här gröna listen framhäver det gröna i målningen, eller: En röd passepartout gör susen tillsammans med det röda i tavlan.

Genom att resonera så, att målningen och ramen utgör en konstnärlig enhet, och att därmed utvidga målningen till den omgivande inramningen, som om ramen och passepartouten är en del av konstverket, gör mer skada än nytta.

Passepartout

En passepartout skall var vit, inget annat duger. Inte blå eller svart och absolut inte två i olika färger. Storleken på passepartouten skall var så diskret som möjlig. Jag tycker inte om stora passepartouter om inte målningen är pytteliten. Verkligen små målningar gör sig bra i en stor passepartout. Så egentligen håller jag inte med Renoir som lär har sagt: passepartouter skall vara så stora som möjligt eftersom folk har så fula tapeter.

En av funktionerna för passepartout är att skapa avstånd mellan akvarellen, eller annan papperskonst, och glaset. En akvarell som ligger dikt mot glaset kommer att åldras fortare, och för till exempel foto, riskerar man att bilden fastnar i glaset.

Det finns en risk att ändrad temperatur skapar kondens bakom glaset, och vatten på en akvarell är inte en bra idé. Det har hänt mig vid utställning i lite kallare lokaler att tavlorna senare blir blöta på insidan. Tur att jag hade passepartout på dem. Av flera anledningar är inramning av papperskonst utan passepartout inte att rekommendera.

Tavellister

Som jag ser det finns det egentligen bara några få möjliga tavellister att välja emellan: Guld, silver, vit, grå eller svart. Naturträ är också bra, spelar inte någon roll om den är furu, teak eller annat trä. Jag kan även tänka mig kombinationer av till exempel svart och guld och liknande. Men kulörta, röda, gröna och mångfärgade lister, väljer jag bort.

Jag väljer också bort alla ornamenterade och krusidulliga lister. Släta lister är finast tycker jag. Breda eller smala lister spelar mindre roll, en del målningar vill ha smal list, andra passar bättre i en bred. Stora tavlor måste ha en bred list för hållbarheten, medan små tavlor kan ha smal, men är ibland snygga i en bred.

Ramlös inramning, glas som monteras mot ett bakstycket med hjälp av klämmor utan omslutande ramlist är en mycket dålig idé för akvareller.

Tavelglas

Jag pratade en gång med ägaren av en high fidelity affär. Han hade nyligen haft en kund som var försteviolinist i stadens symfoniorkester. Besvikelsen över att violinisten inte hörde någon skillnad på billiga högtalare, och de bästa var uppenbar. Jag tycker inte att det är så konstigt, hon lyssnade ju på musik medan försäljaren lyssnade på ljudet.

Samma sak med glaset framför en målning, rammakaren vill sälja fint UV säkert reflexfritt glas till sina kunder, det är jättedyrt och säkert bra på många sätt. Men för min del stör inte lite reflexer i glaset, som konstintresserad ser man konsten, inte reflexer. Som rammakare ser man reflexer som döljer konsten. UV skyddet är mindre intressant med moderna hållbara färger. Vanligt glas duger.

Försegling

För att förhindra att dam och smuts tar sig inte till målningen förseglas inramningen med klisterremsa. Alla färdiga ramar du kan köpa saknar denna försegling. En del, även rambutiker, använder vanlig maskeringstejp eller liknande, En sådan tejp håller inte många år, det finns bara ett hållbart sätt att försegla en inramning: klisterremsa.

Papperstejpen du använder för detta bör vara syrafri, men för all del, för bara förseglingen på baksidan duger brun tejp som inte är syrafri. Men använd inte den för montering av akvarellen på Passepartouter eller bakstycken, det måste vara syrafri klisterremsa.

Upphäng

Det finns bara ett material for hängningen på baksidan: metalltråd, stål, koppar eller brons. Jag har sett folk använda alldeles för tjock hamparep, tunn fiskelina av nylon, många varv av vanlig sytråd. Nöden är uppfinningens moder, det är ju alldeles för svårt att köpa en liten rulle tunn ståltråd. Undrar hur många glas som dagligen krossas av nedfallna tavelramar.

Bakstycket

Det är inte helt ointressant vad som är bakom akvarellen. Jag har märkt att många använder vanlig vit kartong av typen silkboard. Problemet med sådan är att den inte är syrafri. Om ett tiotal år kommer den inte bara ha gulnat, den kommer att besudla akvarellen med sin träsyra och senare ge upphov till bruna fläckar.

Det går bra att använda passepartoutkartong som bakstycket, men det är ju rätt så dyrt. Böljepapp är ett bra bakstycke som ser ut som tunnare wellpapp men är syrafri. Man kan även tänka sig ett tunnare syrafritt mellanpapper framför ett ej syrafritt bakstycke. Men det bästa är helt syrafri inramning, både för passepartout och bakstycke och för monteringen av själva akvarellen och förseglingen på baksidan.