Vermilion (Cinnober) – PR106

vermilion

Naturlig Cinnober

Vermilion, eller som färgen heter på svenska och tyska: Cinnober (tyska: Zinnober), är numera inte en akvarellfärg, det är bara ett namn för en orangeröd av valfria pigment. Men ursprungligen var färgen mycket viktig i konst och hantverk i hela världen. Den mest ursprungliga typen kan hittas i naturen i form av kristaller som krossades och, maldes till ett fint rött pulver, och blev därmed blev pigmentet Cinnober.

Naturlig Cinnober

Rob Lavinsky, iRocks.com – CC-BY-SA-3.0, CC BY-SA 3.0 <https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0>, via Wikimedia Commons
Väggmålning med naturlig Cinnober av en tjur, hjort och man från Çatalhöyük; 6:e årtusendet f.Kr. Museet för anatoliska civilisationer, Ankara, Turkiet.
Georges Jansoone (JoJan), CC BY-SA 3.0 <http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/>, via Wikimedia Commons

Cinnober i sin naturliga form har används av olika mänskliga kulturer åtminstone sedan några tusen år före vår tideräkning. På så skilda platser som Turkiet, i Mayariket och andra amerikanska kulturer, samt i Kina var Cinnober en hyllad och mycket dyrbar röd färg.

Syntetisk Cinnober

Redan vid första århundradet e.Kr. uppfanns en metod, av kinesiska kemister, att syntetiskt framställa Cinnober. Metoden var rätt så enkel, upphettning av en blandning av kvicksilver och svavel så att svart kvicksilversulfid bildades, och omkristalliserade det till den röda formen. Resultatet blev en renare och mera intensiv röd färg än den som hittades i naturen. Tekniken spreds via arabvärlden och senare till Europa.

Både den naturliga Cinnobern och den syntetiskt framställda var, och är, mycket giftiga på grunda av kvicksilver som är basen för färgämnet.

Fram till 1800-talet var Cinnober en mycket viktig för färg för konstnärer i Europa. Under 1800 talet framställdes nya syntetiska pigment som kromrött och kadmiumrött, dessa kom efterhand kom att ersätta Cinnober (även de nya färger var mycket giftiga). Under början av 1900 talet, när Cinnobers giftighet blev mera välkänd, fasades färgen efterhand ut. I mitten av århundradet var det inte längre möjligt att köpa äkta Cinnober för kommersiellt bruk.

Pigmentet framställts fortfarande, men numera endast i mineral skala, och endast som historiskt pigment för restaurering, ikonmålning eller traditionellt hantverk. Då säljs det i mycket små mängder som torrt pigment, med varning för hälsorisker.

Nutida Cinnober

Färger med namnet Vermilion är numera nästan alla förfalskningar. Ett vanligt pigment som får ersätta Cinnober är ett naphtholrött pigment (PR188), även den giftiga PR108 (kadmiumrött) får ibland namnet Vermilion. En mycket vanlig ersättare för Cinnober, framförallt i billiga akvarellfärger, är ett annat naphtholpigment, nämligen PR4 som är billigt att framställa men har stora brister vad gäller hållbarhet.

Det absolut vanligaste sättet som olika färgtillverkare gör en färg som de kallar Vermilion är genom att blanda olika röda och gula pigment. Endast en tillverkare har äkta Vermilion, nämligen Wallace Seymour Vintage Watercolours. Men färgen är kanske inte något att eftersträva, den är dyr och hållbarheten är tveksam. Den blir svart eller svartbrun när den reagerar med olika föroreningar i luft eller utsätts för starkt ljus.

Om Cinnober hade upptäckts (uppfunnits) idag hade färgen inte fått någon som helst uppmärksamhet. Högt pris, dålig hållbarhet och mycket giftig, det är inte kvaliteter som eftersträvas för moderna färger. Ändå finns det mer än 70 akvarellfärger som bär namnet Vermilion, varav alla förutom en, är förfalskningar.

You may also like...

0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest
0 Comments
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x